Än en gång ser vi hur politiker som vågar debattera, kräva ökad insyn i kommunal förvaltning och ifrågasätta den etablerade maktordningen pekas ut som problematiska rättshaverister.
Nu senast i Bjuvs kommun, men detta är långt ifrån en isolerad företeelse. I min hemkommun Åstorp har liknande mönster upprepats vid flera tillfällen mot flera olika politiker. Högt uppsatta politiker och tjänstemän använder härskartekniker för att tysta de röster som vill ha mer transparens och en öppen debatt.
Det så kallade ”tillitsbaserade ledarskapet” framhålls ofta i detta narrativ som idealet. Du förväntas med andra ord att lita blint på den politiska ledningen och tjänstemannaledningen.
Jag vill dock upplysa om att tillitsbaserat ledarskap aldrig får innebära blind tillit. Politik handlar i grunden om att olika viljor möts, debatterar och ibland når konsensus.
Utan meningsskiljaktigheter hade vi kunnat nöja oss med ett enda politiskt parti. Därför är det avgörande att politiker ges utrymme att ifrågasätta såväl politiska förslag som förvaltningens förslag och beslutsunderlag.
Kommunala nämnder och fullmäktigesammanträden är arenor där politiska frågor ska diskuteras fritt och kritiskt. Att i dessa forum lyfta obekväma frågor eller ha en annan uppfattning än majoriteten får aldrig betraktas, eller försöka pekas ut, som ett arbetsmiljöproblem bara för att debatten ibland kan bli hetsig.
Tyvärr ser vi en utveckling där kritiska röster snarare tystas än bemöts i sak. Det skadar den demokratiska processen och urholkar medborgarnas förtroende för det politiska systemet.
Politiker, förvaltningschefer och tjänstemän måste förstå att öppen debatt är en grundförutsättning för en fungerande demokrati. Den politiska ledningen har ett särskilt ansvar att säkerställa en respektfull och tillåtande miljö där olika åsikter från politiker och medborgare kan frodas. Att tysta och försöka demonisera oliktänkande underminerar både demokratin och det kommunala självstyret.
