Vi är politiker med yrken, inte yrkespolitiker.
Trettiosjätte namn på Medborgerlig Samlings riksdagslista är byggnadsarbetaren Daniel Lundin, som presenterar sig med följande text:
Jag är 49 år och bor i Sundsvall. I juni 2016 började jag att arbeta åt ett byggföretag som nischat sig mot byggnadsvård men även utför helt normala moderna byggarbeten. Jag tänkte att det blir väl arbete till fram mot hösten då det lugnar ner sig, sedan kan jag hitta något nytt. Det viktigaste för mig då var att komma bort från en lärartjänst som helt enkelt var för tung för mig och som gammal elektriker vet jag att byggsvängen förvisso kan vara fysiskt tung, men det är oftast schysta kollegor, god stämning och pengar på kontot, och jag är fortfarande kvar idag.
Någonstans i bakhuvudet gror tankarna på något eget inom bygg och bostadsbranschen, men samtidigt säger erfareheterna från tidigare försök som egen att det inte är så lätt. Dock var det en annan bransch då, mina första yrkesår tillbringade jag i restauranger, både i kök och vid spelbord.
Jag har varit politiskt intresserad och aktiv så länge jag kan minnas och är uppvuxen i ett politiskt engagerat hem. Jag har även haft diverse politiska uppdrag på lokal nivå men så småningom blev jag allt mer uppgiven och under ett antal år var jag sökande. Då dök MED upp i flödet på nätet. Jag tror det var Mons Krabbe som skrev något om Mellanöstern som jag gillade. Eftersom vi gärna turistar i regionen så googlade min hustru på partiet och det lät väldigt rätt när vi läste programmen. Vi möttes av något bildat och sansat, som passar helt vanliga människor som arbetar och håller landet igång: vi som inte vill ha en revolution utan en stillsam reformation, där samhället åter prioriterar sina kärnuppgifter och överlåter mer av både frihet och ansvar till den enskilde och dess familj.
Mina priområden inom politiken är kluvna. Dels är jag mycket intresserad av utrikespolitik, främst regionalt samarbete, t ex ett mindre men klokare EU och ett utvidgat nordiskt/baltiskt sammarbete. Min riktiga kompetens ligger dock på ett mer jordnära plan när det gäller stadsplanering, bygg, miljö och energi. Det är områden som är tätt sammanknutna, samtidigt som de präglas av dålig konkurrens och många regler som kanske inte alltid behövs. Å andra sidan kanske andra regler behövs för att bygga trivsamma städer med bostäder och inte bara hus. Naturligtvis faller det då sig naturligt att i huvudsak bygga i trä som är det mest miljövänliga materialet. Det är dessutom inte bara inhemskt utan lokalt och ständigt förnybart.