Jag heter Henrik Alexandersson och har en bakgrund i MUF, Moderaterna, FMSF och Frihetsfronten. 2009-2014 arbetade jag i Europaparlamentet för Piratpartiet.

Jag har i någon mening sysslat med politik, frihetlig aktivism och kommunikation hela mitt liv. Idag bor jag i Berlin och jobbar med mänskliga rättigheter på nätet, med betoning på rätten till privatliv och yttrandefrihet.
Jag kandiderar till Europaparlamentet för att ifrågasätta, käfta emot och sätta käppar i hjulet när det krävs. Jag har en god uppfattning om hur EU-maskineriet fungerar.
Jag är emot EU:s överföring av makt från individen till politiken, från medlemsstaterna till Bryssel och från de demokratiska institutionerna till icke-valda eurokrater.
Att bekämpa EU:s klåfingrighet är en överväldigande uppgift som kräver hårt arbete. Lyckligtvis är jag vid en punkt i livet där jag kan välja att lägga all tid och kraft på detta, om jag skulle få förtroendet.
Våra grundläggande mänskliga rättigheter är centrala för den västerländska civilisationen och vad som skiljer oss från totalitära stater och teokratier. Dessa rättigheter naggas ständigt i kanten av EU.
Under den kommande mandatperioden förväntas EU-kommissionen lägga fram nya regler vad gäller diskriminering, hat och hot. Vilket av de tecken vi sett kan ta en ände med förskräckelse vad gäller yttrandefriheten. Att försvara det fria ordet är min viktigaste fråga.
Ett fritt och öppet internet är en annan av mina hjärtefrågor. På detta område är EU en negativ kraft. De senaste åren har jag varit en av de drivande i kampanjen mot Chat Control 2 (ett lagförslag som bland annat syftar till att låta AI granska innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden).

Vi vann en tillfällig seger, men under den kommande mandatperioden lär vi behöva hantera ett nytt förslag, Chat Control 3. Det vore värdefullt att kunna göra det från insidan.
Vad gäller rätten till privatliv i mer allmänna termer är jag enig med EU-domstolen: Övervaka dem som misstänks mot brott – inte alla andra, hela tiden.
För övrigt måste EU sluta reglera sönder internet. Det är inte en händelse att de stora nätbolagen idag främst finns i USA och Asien. EU måste få ett mer företagarvänligt klimat, inte minst när det gäller IT.
Slutligen kan det börja röra på sig vad gäller EU:s fördrag. Då måste vi försöka rulla tillbaka EU till att främst syssla med frihandel. Sedan kan de medlemsstater som vill välja till saker som fri rörlighet för människor, en gemensam valuta med mera à la carte. Eller slippa.

Detta kan vara vår sista chans att minska EU:s makt. Går det inte då bör vi folkomrösta om att lämna EU, om en Swexit.
Till det ovanstående skall läggas den strida ström av galenskaper som kommer ur EU-maskineriet och som måste bekämpas i tid, med hårt arbete på daglig basis.

Jag vet hur EU och Europaparlamentet fungerar. Jag har lärt mig knepen. I can do this. Om jag skulle få förtroendet.