Jag tillhör den generation svenskar som på nära håll upplevt fördelarna, men även nackdelarna, med ett svenskt EU-medlemskap och gjort mina egna erfarenheter av det europeiska samarbetet.

I tio år bodde och arbetade jag permanent i Bryssel i en europeisk miljö som förändringsledare inom bank och finans, bedrev EU-studier på både franska och engelska samt tjänstgjorde en kort tid på Europeiska kommissionen. Med denna bakgrund står jag trygg i övertygelsen om att EU har sina fördelar men samtidigt behöver bantas samt främjas i riktning mot ett mellanstatligt samarbetsorgan.

Min inställning är att ett Löfvenskt Europa som ”inte bygger några murar” och tillhör ingen och alla är en naiv syn på Europa som inte fungerar i en global värld. EU ska bygga lagom höga och stabila murar för att ge oss trygghet, säkerhet och framförhållning, speciellt i dagens oroliga värld vi lever i. Detta fungerar effektivast att bedriva gemensamt. Vill medlemsländer därutöver även ha egna id-kontroller vid sin gräns för sin säkerhet så ska de få ha det.

EU ska alltså dra alla fördelar av att samarbeta gemensamt utåt i gränsöverskridande frågor och samtidigt ge medlemsstaterna självbestämmanderätt inom sina egna gränser utifrån ett anpassat medlemskap. En samarbetslösning som mig veterligen inte förordas av något annat svenskt parti än Medborgerlig Samling idag. Och det behövs. Det behövs en envis MED-röst som håller hårt på närhetsprincipen om att beslut ska tas så nära medborgarna som möjligt i alla EU-frågor, både i Europaparlamentet som i riksdagen, som inte bara handlar om att vara emot eller för EU. Man kan faktiskt också vara rejält kritisk och vilja banta EU och banta Sveriges del i det samarbetet.

Artiklar och framträdanden